Det eviga dilemmat

Allt som oftast vill jag klippa mig, men trots allt blir det för sällan. Nu vill jag klippa mig; håret är risigt men jag vet inte hur jag i så fall skulle klippa mig och var? Här eller på någon av alla billiga (men ganska schyst inredda/stilfulla Cut&Go-ställen? I need a haircut, NOW!

Action: zero

Grannen tittar sjulkligt högt på någon actionfilm, det dånar i vårt kök! Annars; intet nytt under solen. Vi får se vad dagen har att erbjuda.


Igår gjorde jag en bakgrundsbild med världens finaste kille.

Little Miss Sunshine

Nu har jag sett den - äntligen. Dock var den inte lika bra som jag hade förväntat.

För övrigt är det strålande solsken och åskoväder i en konstig kombination i Berlin. Efter ovädret gick vi till ett café och åt god morotskaka och tog en promenad i lite klarare luft. Nu ska jag duscha och sen väntar sängen. Sleep tight.

Anteckningar

Idag har jag tagit bort mina naglar, köpt melon, skrivit långa brev, åkt med Marcus till Gesundbrunnen, köpt öl och om en timme kommer Kirsi. Fint.

24. Mai

Idag har Marcus, jag och Kirsi bland annat varit på Alte Nationalgalerie och tittat på fina tavlor. I samlingen hittade vi en av Zorn som jag fastnade för. Annars har vi varit på banken idag och ordnat ett konto till mig, lämnat ett papper på internationella kontoret så att 110 euro snart trillar in på kontot, shoppat och jag hittade ett schampo av märket min förra frisör använde. Det luktar SÅ gott och verkar hur bra som helst.

Ostrukturerat inlägg, men så har också dagen varit. Men den har varit BRA. Och när vi kom hem låg ett långt brev från käraste kusin i brevlådan. Kan det bli bättre?

Desperat hemmafru?

Efter en lång dag i skolan har jag lagat mat, diskat (med Marcus, men i alla fall), tvättat, rakat benen, målat naglarna och hängt tvätt. Marcus är iväg och hyr film - en spännande överraskning vad det blir, och sedan blir det soffan resten av kvällen med världens bästa kille. Samtidigt påbörjar jag sex dagars ledighet - jo, jag tackar!

Müggelsee

För att fira ett glatt besked;
en tripp till Müggelsee. Vi
latade oss i skuggan, tittade på
gammal arkitektur och åt glass
på ett fint trädgårdscafé med
en damm med japanska fiskar i.

Den som ger sig

Tidigaste delen av dagen spenderade jag i telefonkö. Men skam den som ger sig! Efter några timmar fick jag tag på läraren jag behövde prata med. Hon var ovanligt tillmötesgående och förstående vilket kändes otroligt skönt. Hon verkade chockad över en del saker jag sa och hade inga som helst problem med att jag hoppar av de kurser jag fruktar mest ( - hallå?! De ligger inte ens inom mitt ämnesområde!). Och hon hade LÖSNINGAR! Ni, mina vänner, kan inte ana hur stor stenen var som lättade. SÅ, idag avslutar jag dagen med att kasta in handduken - vilket betyder att jag mailar gruppen (en av de mest otrevliga och icke-tillmötesgående som finns!) och meddelar att jag inte tänker vara kvar i kursen/gruppen samt att jag sammanställer de poäng jag kommer att sakna. Nu i efterhand, när jag inte längre svär över att vi hastigt och lustigt var tvungna att gå till Bürgeramt och jag trillade(?) och skrapade upp min underarm, inser jag att det varit bästa dagen på länge!

Uppe sedan ottan,

men inga svar. Varken läraren i Sverige eller VHS-antagningen svarar. Jag har suttit här sen 8 och försökt. Men förgäves.

När allt bara klibbar

Att gå och lämna en hyrfilm såhär dags var styrkeprovet. Ansiktet är blankt och kläderna klibbar mot kroppen efter ungefär 90 trappsteg. Det är varmt ute - hett rentav - och det måste vara sommar, en gång för alla, nu? Hur som helst var Lucky Number Slevin inte speciellt bra. Eller var den? Kanske. Kanske är jag bara trött, kanske är jag bara nervös och tankspridd. För imorgon måste jag ringa igen. Läraren hemma i Sverige svarade inte idag och jag skickade därför ett mail och frågade när hon var anträffbar. Ett sammanbitet (hur det nu kan vara det i skrift?) svar fick jag, att hon inte har några telefontider men däremot studenttider. Och har jag lust att ringa då får jag bestämt titta bland tidigare massutskick för att se när dessa tider är. Kostar det att vara lite hjälpsam, TROTS att man inte har studenttid och en student kanske inte ens har kvar föregående veckas mail? Nåja, nu vet jag i alla fall att det är som vanligt i Jönne.

Klyveri

Ibland känner man sig lite kluven och vet liksom inte på vilken sida man ska stå.

Contact

Brunchen var den bästa i skuggan, dock var vi för mätta när vi gick hit för att spela Skip-Bo. Men det resulterade i alla fall i en kvällspromenad, längre än på länge och det är ju bra.

Funderar på varför ingen hör av sig. Jag tycker att det ekar tomt överallt, eller är det bara jag?

Söndagsgöra

Min mage skriker av hunger, men om en timme kommer botemedlet med Merja och Kirsi. Igår när vi spelade yatzy och drack öl bestämde vi att vi ska bruncha idag - ett utmärkt sätt att slå ihjäl några timmar på en söndag.

Annars då? Jo, den här veckan måste jag ta tag i en massa saker. Framför allt det som har med skolan att göra (om NÅGON på radonbygget kan tänka sig att förbarma sig över min vilsna själ!) och eventuellt ringa hem till Sverige. Jag måste även göra något med naglarna och ja, listan är ganska lång.

Men i väntan på att det ska bli måndag och saker och ting ska ordna upp sig, klär jag på mig och går och söndagsbrunchar. HEPP!

4400

So long ago, Another life
I could feel your heart beat
It's not a dream, remember us
I can see it in your eyes

We'll find a place in time
A place in time beyond the sun

We'll find a place in time
A place in time to call our home

I'm stucked! De senaste dagarna har Marcus och jag sett åtskilliga avsnitt 4400 och jag kommer på mig själv med att nynna themet. Tidigare idag, efter maten, somnade jag med huvudet mot Marcus axel medan han läste en bok. 20 minuter senare vaknade jag och vad hade jag drömt om? 4400, såklart! Kanske en paus i tittandet? Inte så lätt när videobutiken ligger ett stenkast här ifrån och det är billigt att hyra.

Jag har fortfarande inte fått något svar och jag börjar tvivla på hur mycket lärarna på skolan egentligen jobbar. Eller vad de gör förutom att hålla lektioner? Såvitt jag vet håller bara Prof. Thompson bara i två föreläsningar per vecka och borde det inte ingå i ens arbetsuppgifter att kolla sin mail och eventuellt att svara studenter som behöver hjälp?!

Inbox

Inget svar hittills.

-

Det tar ett tag ibland innan man får upp ögonen, innan man faktiskt ser vad som håller på att hända och att verkligheten håller på att komma ikapp en. Den senaste veckan måste jag medge har varit turbulent, inte bara på ett vis. Det har varit en del strul i skolan och de jag har att göra med är varken hjälpsamma eller brydda om vad jag kommer att ha med mig i bagaget hem. Men jag inväntar ett mail, en bekräftelse på vad som kommer att hända, kanske löser det sig. Men jag börjar blir ordentligt trött på radonkåken och dess personal.

Under dagen har jag och Marcus varit i Biesdorf och sett hur Kirsi har det. Det var inte bara att färga dreadlocks som var en ny upplevelse, utan också att bära hem så fruktansvärt många och stora tankar. Först nu kan jag verkligen förstå hur det känns att sitta där om kvällarna, utan TV, utan internet och någon som helst kommunikation med omvärlden och med en pojkvän i ett annat land. Studentboendet var inte särskilt uppmuntrande med två byggnader liknandes gamla mentalsjukhus och med korridorer långa och sterila som vilken otrevlig sjukhusmiljö som helst. Vi avslutade dagen med pizza i vårt kvarter och senare med te och två omgångar Yatzy.

Strax före 24 gick vi och lämnade tillbaka de två hyrda 4400-skivorna. Kanske blir det en fortsättning imorgon. Och imorgon hoppas jag på att få ett mail som bekräftar att en del kommer att lösa sig, men jag förväntar mig ingenting. Tidigt imorgon kanske inte ens är möjligt. Men till nästa vecka hoppas jag att det mesta är ordnat. Annars? Vad vet jag!

Min skola har inte bara radonväggar utan också en halv lärarkår avdankade Stasi-agenter. Det ni, mina vänner!

Eurovision Song ConPEST

Tyska kommentatorer retar sig på östländerna/Nachbarn-mentaliteten och Das Erste (ARD) visar Björn-/Benny-/Agneta-/Annefridkopior som sjunger ABBAdängor på tyska!

MAMA MIA!

You are the storm

Det stormar här och om en stund ska jag koka kaffe. Trädet utanför håller nästan på att knäckas emellanåt. Men trots att vädret har varit skit från och till hela dagen, åkte Marcus, jag, Merja och Krisi till Muséet för Kommunikation. Flera timmar flög förbi under vistelsen och robotutställningen var en av de bästa. Efteråt tog vi tunnelbanan till Kreuzberg och åt och en stund senare tog vi följe till Ostbahnhof för att handla. Ikväll blir det film (kanske en klassiker från bästa uthyrningsstället ever?) och rosévin.

Sammanfattning av 10 maj

# Styrde upp och justerade det sista av grupparbetet före presentationen. Den här gången var det min tur att slippa redovisa. Bättre framgång än för två veckor sen!

# Åkte hem i spöregnet och lagade godaste maten. Insåg att fisk är grejen ibland och att jag borde äta det oftare.

# Trött trött och trodde jag skulle hinna sova en stund innan vi skulle möta Kirsi på Samariterstrasse, men inte. Hann knappt med det vi skulle göra och kom fem minuter sent (ovanligt?!).

# Das Leben der Anderen som vi såg igår influerade lite och vi bestämde oss för att åka till Stasi-muséet i Lichtenberg.

# Fascinerades av inredningen/stämningen på muséet - det kändes precis som i filmen (det ska tydligen vara en specialvisning där snart, i "filmens spår", som hade varit rolig att se).

# Tog en promenad till en vildvuxen kyrkogård och vandrade vidare till tunnelbanan med blöta skor.

# Tog med Marcus till det nyfunna caféet i närheten av Boxhagener Platz och drack milchkaffee och jag konstaterade för mig själv att; det här hade Jennie gillat!

# Gick till videobutiken vi hittade igår (helt underbart; filmer från så gott som hela världen i stora lokaler med avdelningar för klassiker och andra kategorier!) och hyrde Borat.

# Kirsi följde med hem och hjälpte mig formulera ett viktigt mejl.

# Tittade på Borat och insåg att den inte alls var i samma klass som gårdagens film och ja, tyckte den är lite överskattad. Nästa gång någon frågar har jag i alla fall sett den!

# Lämnade filmen, betalade €1.50, gick till kiosken där Marcus köpte en glass och gick hem igen.

# Började fylla i en lista i stil med; "Filmer jag har sett".

# Skriver det här men ger efter och går och lägger mig.

Jag och det sura äpplet

Jag är redo. Redo att ställas vid skampålen imorgon igen och bli bespottad. Nåja, riktigt så illa är det inte, men imorgon är det dags för presentation i "EU-kursen" igen. Jag har suttit vid datorn i timmar nu och försöker tolka statistik och tillväxtutveckling. Femminuterspresentationen för två veckor sen var en ren katastrof. Det värsta var inte att misslyckas, utan att faktiskt ha jobbat med det och försökt, för att sedan hamna helt fel. Kanske var det för att vi delade upp arbetet (som även denna gången! Why, O why?!) och fransyskan drog till Frankrike? Kanske för att vi inte försökt tillräckligt? Eller kanske för att det var SJUKT ointressant och att jag inte hade fått ta del av all information (det säger jag enbart för mitt EGET misslyckande, min EGEN del av presentationen) så jag inte hade klart för mig vad målet var? Jag vet inte. Jag undrar hur det kommer att gå imorgon, jag hoppas bättre. Men det känns illa att 2/3 sitter i Biesdorf och pusslar ihop allt och jag sitter här. Vi skulle gjort allt igår, men det gick tydligen inte hem. Imorgon får jag/vi bita i det sura äpplet. Jag vet, KÄMPA MER JOBBA HÅRDARE. Okej okej. Men just nu kan jag inte göra annat att se fram emot kvällens film och känna smått press över mejlet som jag måste skicka till en lärare i video-foto-etwas. Allting ordnar sig, allt löser sig. Kanske var det just den känslan som sabbade allt för två veckor sen? Säkert.

Berg- och dalbana

Lite av en berg- och dalbana kanske, men plötsligt känns det som att klumpen i magen är borta och att regnet till och med är ganska mysigt. Det formligen ösregnar här. Balkongdörren är öppen och det smattrar mot det stora trädets blad utanför och det luktar våt asfall, våt natur.

För några timmar sen pratade jag med Kirsi och det verkade som att hon och Merja ville göra något med oss ikväll. Kanske går vi till ett kaffe och tittar ut på ovädret över en kopp kaffe eller så stannar jag bara hemma med världens bästa kille, spelar Wii eller ligger i soffan och slötittar på tysk teve.

Morgonstund har guld i mun

Det luktar jordgubbar i hela rummet sen i lördags. De ligger fortfarande kvar på en talrik på soffbordet. Men ute regnar det och vi har sovit alldeles för länge. Jag känner mig på konstigt humör och med en liten klump i magen. Kvart i två börjar föreläsningen jag inte vet så mycket om och det ekar tomt i kylskåpet. GOD MORGON, Ida.

Pass

Markören blinkar och blinkar. Ibland är det bara så himla svårt att skriva. Men samtidigt har jag så många tankar; en del gammalt en del precis lika nytt som Marzahn och Eastgate (ett av det bättre köpcentran jag har varit på) igår.

Annars; helgen har varit fylld med sena besök, rosévin (=sommar!), frukt i massor och shopping. Ikväll tar jag det bara lugnt och kanske börjar med Tärningsspelaren.

-

Jag har druckit rosévin, sällskapet har precis gått, mina naglar är längre och jag saknar min vän i USA!

3. Mai

Det är inte bara mina glassvanor som har förändrats sedan vi kom till Berlin, utan även mina tidigare ståndpunkter vad gäller tidsramar man bör hålla. Hade det varit för 3-4 månader sedan hade jag fortfarande vartit minst en kvart tidig till diverse träffar, fikor, föreläsningar, vadsomhelst. De senaste gångerna jag har bestämt tid och plats med exempelvis Kirsi har jag varit 10, 15 minuter sen och i bästa fall har jag kommit på pricken. Det är så himla lätt att slappna av här, komma in i någon slags lunk. Jag förstår Johan (som för övrigt sitter på bussen till Sverige just nu, för att "flytta hem") som sa att det är lätt för dagdrömmare att fastna här, inte komma loss, inte behöva komma loss. En risk? Kanske. Precis som mängden glass som det blivit på sistone - skärpning!

Om 33 minuter (bloggtiden visar fel, klockan är 23:27) blir min allra bästa vän 23 och hon befinner sig på andra sidan Atlanten. Helst hade jag varit där och lämnat över ett sommarfint paket med genomtänkt innehåll. Vi ses väl snart?

Tanzpalast tvåtusentvå

Det var en speciell känsla att se Welle:Erdball igen och senare dansa till Starfighter. Det kunde likagärna ha varit gymnasiet igen och det kunde ha varit tillbaka till mitt gula flickrum. Konserten var lång och merchandisefolket (varav en svensk) verkade trevliga och även en från bandet presenterade sig. Det var kul att dansa lite och vid 02 tog vi sällskap med Johan hemåt till KRIGET.

På vår gata var det krig natten till idag. Det brukar tydligen vara så varje år natten till 1 maj. Gatan var avspärrad, folk skrek, folk blev gripna och stora delar av polisstyrkan verkade vara där. MEN, idag är det lugna gatan trots att vi blev lovade brinnande bilar och totalt uppror. En glass i solen? Ja, tack.