3. Mai

Det är inte bara mina glassvanor som har förändrats sedan vi kom till Berlin, utan även mina tidigare ståndpunkter vad gäller tidsramar man bör hålla. Hade det varit för 3-4 månader sedan hade jag fortfarande vartit minst en kvart tidig till diverse träffar, fikor, föreläsningar, vadsomhelst. De senaste gångerna jag har bestämt tid och plats med exempelvis Kirsi har jag varit 10, 15 minuter sen och i bästa fall har jag kommit på pricken. Det är så himla lätt att slappna av här, komma in i någon slags lunk. Jag förstår Johan (som för övrigt sitter på bussen till Sverige just nu, för att "flytta hem") som sa att det är lätt för dagdrömmare att fastna här, inte komma loss, inte behöva komma loss. En risk? Kanske. Precis som mängden glass som det blivit på sistone - skärpning!

Om 33 minuter (bloggtiden visar fel, klockan är 23:27) blir min allra bästa vän 23 och hon befinner sig på andra sidan Atlanten. Helst hade jag varit där och lämnat över ett sommarfint paket med genomtänkt innehåll. Vi ses väl snart?