Några tankar

Det känns lite ofattbart. Ofattbart att det bara är tre hela dagar (lördag, söndag, måndag) kvar i Berlin innan pappa med vänner kör oss "hem". En del kartonger är packade men fortfarande finns det saker att göra och städningen har vi kvar. Just nu känner jag mig ganska tom över att vi faktiskt ska åka härifrån. Jag inbillar mig att det är för att jag inte har förstått det än. Jag undrar när chocken kommer. Kirsi berättade att hon hade läst att när man kommer till ett nytt ställe är det de små sakerna som vänder upp och ner på tillvaron: "Här finns ju inte de kanalerna som hemma", "Här ser mjölkpaketena konstiga ut", "Här finns det inga tvättpåsar för BH (detta har jag själv upptäckt!)". När man sen kommer tillbaka det är nog då den riktiga kulturkrocken-/chocken kommer, men jag vet inte än. Det kommer jag nog att upptäcka. Hur som helst ser jag fram emot att komma hem och krama om mamma, sitta vid pappas köksbord och dricka kvällste och förhoppningsvis träffa Jennie så snart det går.