Jag och det sura äpplet

Jag är redo. Redo att ställas vid skampålen imorgon igen och bli bespottad. Nåja, riktigt så illa är det inte, men imorgon är det dags för presentation i "EU-kursen" igen. Jag har suttit vid datorn i timmar nu och försöker tolka statistik och tillväxtutveckling. Femminuterspresentationen för två veckor sen var en ren katastrof. Det värsta var inte att misslyckas, utan att faktiskt ha jobbat med det och försökt, för att sedan hamna helt fel. Kanske var det för att vi delade upp arbetet (som även denna gången! Why, O why?!) och fransyskan drog till Frankrike? Kanske för att vi inte försökt tillräckligt? Eller kanske för att det var SJUKT ointressant och att jag inte hade fått ta del av all information (det säger jag enbart för mitt EGET misslyckande, min EGEN del av presentationen) så jag inte hade klart för mig vad målet var? Jag vet inte. Jag undrar hur det kommer att gå imorgon, jag hoppas bättre. Men det känns illa att 2/3 sitter i Biesdorf och pusslar ihop allt och jag sitter här. Vi skulle gjort allt igår, men det gick tydligen inte hem. Imorgon får jag/vi bita i det sura äpplet. Jag vet, KÄMPA MER JOBBA HÅRDARE. Okej okej. Men just nu kan jag inte göra annat att se fram emot kvällens film och känna smått press över mejlet som jag måste skicka till en lärare i video-foto-etwas. Allting ordnar sig, allt löser sig. Kanske var det just den känslan som sabbade allt för två veckor sen? Säkert.