Berlin niemals verlassen

Ja, gott folk, då var det snart dags att packa ihop sitt liv i flyttkartonger återigen och fara tillbaka till Sverige. Kanske hade vi idéer om att stanna en längre tid, men på grund av behovet av ett jobb - gärna något man är utbildad till - känns det inte som ett alternativ. Så nu är det bestämt och det är bara att börja röra på sig och försöka att skaffa ett jobb. Uppbrott är inte alls min starka sida, men förnyelsen får göra det värt det. Förhoppningsvis kommer Berlin inte att bli övergivet av oss, utan jag ser fram emot många besök senare när allt har kommit in i någon slags vardagslunk igen. Jag ser fram emot att visa Jennie Berlin och jag ser fram emot att ta en långhelg här i vårt Kiez med Marcus. Nu hoppas jag mest på att jag får ett jobb så snart som möjligt och att övernostalgin inte tar över.