Städning & Marie Antoinette

(jag blir så irriterad på att det fortfarande inte går att skriva rubriker här!)

För första gången på länge kom jag upp i tid. Klockan pep 9 och en timme senare (nåja, framsteg framsteg) var jag uppe. Större delen av dagen har gått åt till att städa eftersom våra hyresvärdar och något par skulle komma hit och titta. För någon timme sen dök Milena (kvinnan som hyr ut lägenheten till oss) och paret upp. Milena är den mest stressade person jag någonsin träffat och rusade in med tjeckiskbrytande tyska och bad så mycket om ursäkt för att de kom och störde "Meine Kinder, så fint ni har det - är det inte underbart?!". Paret som var runt 40 år tittade sig omkring och Milena stod med oss i hallen och gjorde miner om att de tittar tittar och tittar och bad dem ganska snart att lämna lägenheten med henne. Kvinnan som var intresserade tackade så vänligt när hon gick och var glad att det "överhuvudtaget var möjligt" att de fick komma och titta. Att bjuda på kaffe (som var lite av vår första tanke) var det inte tal om. I Tyskland är det tydligen inte vanligt att man får gå och titta hemma hos folk. Jag vet inte om det är det som förvånar mig mest eller Milenas framfusighet och sätt att stå och göra miner bakom mannens rygg åt oss, samtidigt som kvinnan faktiskt såg det.

Nu är i alla fall lägenheten skinande ren och Marcus och jag har firat med kaffe och Toffifee i köket. Under tiden som jag senare skrev ett Lebenslauf gick Marcus ner till videobutiken med ett löfte av mig att han själv fick välja film. Och vad kommer han hem med? Marie Antoinette! Är det inte så att man blir tårögd?! Han såg den när han var i USA och kommer ändå hem med den för att jag har pratat om den tidigare. Hjerta och smerta, i löv jo.