Dickes B(erlin)

Det känns lite jobbigt att lämna det här men jag får trösta mig med att "die Winter tut's weh".

Några tankar

Det känns lite ofattbart. Ofattbart att det bara är tre hela dagar (lördag, söndag, måndag) kvar i Berlin innan pappa med vänner kör oss "hem". En del kartonger är packade men fortfarande finns det saker att göra och städningen har vi kvar. Just nu känner jag mig ganska tom över att vi faktiskt ska åka härifrån. Jag inbillar mig att det är för att jag inte har förstått det än. Jag undrar när chocken kommer. Kirsi berättade att hon hade läst att när man kommer till ett nytt ställe är det de små sakerna som vänder upp och ner på tillvaron: "Här finns ju inte de kanalerna som hemma", "Här ser mjölkpaketena konstiga ut", "Här finns det inga tvättpåsar för BH (detta har jag själv upptäckt!)". När man sen kommer tillbaka det är nog då den riktiga kulturkrocken-/chocken kommer, men jag vet inte än. Det kommer jag nog att upptäcka. Hur som helst ser jag fram emot att komma hem och krama om mamma, sitta vid pappas köksbord och dricka kvällste och förhoppningsvis träffa Jennie så snart det går.

Berlin niemals verlassen

Ja, gott folk, då var det snart dags att packa ihop sitt liv i flyttkartonger återigen och fara tillbaka till Sverige. Kanske hade vi idéer om att stanna en längre tid, men på grund av behovet av ett jobb - gärna något man är utbildad till - känns det inte som ett alternativ. Så nu är det bestämt och det är bara att börja röra på sig och försöka att skaffa ett jobb. Uppbrott är inte alls min starka sida, men förnyelsen får göra det värt det. Förhoppningsvis kommer Berlin inte att bli övergivet av oss, utan jag ser fram emot många besök senare när allt har kommit in i någon slags vardagslunk igen. Jag ser fram emot att visa Jennie Berlin och jag ser fram emot att ta en långhelg här i vårt Kiez med Marcus. Nu hoppas jag mest på att jag får ett jobb så snart som möjligt och att övernostalgin inte tar över.

ÅHH

ÄR DET TILLÅTET ATT TA BORT EN JOBBANNONS FRÅN AMS OCH TILLSÄTTA TJÄNSTEN INNAN ANSÖKNINGSTIDEN GÅTT UT?!

100

Då firar jag inlägg nummer 100 med att konstatera att en kvällspromenad med fina vyer, 29 grader(?!) och därefter en dusch kan göra underverk. Dessutom är Marcus den bästa.

En varm(!) dag i juli

SOMMAR, äntligen! Jag hoppas att det håller i sig! Idag har det varit över 30 grader och därför passade vi på att åka till Potsdam och titta på slottet som hade den största parken jag har sett (i dammen även de största GULDFISKAR jag har sett)! Efter att ha tittat på en karta konstaterade vi att vi hade gått över två kilometer från ena ingången till den andra och jag kan inte ens uppskatta hur långt det hade blivit om vi hade gått in på alla mindre gånger som ledde till större och finare hus hela tiden. Hur som helst har det varit en fin dag i solen - det var evigheter sen sist.

Sent på kvällen igår blev Marcus och jag rastlösa och gick därför ut och tog varsin öl och åt den himmelska grillade mackan på Intimes. Ikväll tänkte jag göra en repris med tjejerna från Finland och kanske Marcus dyker upp senare. Och som ett kom ihåg till mig själv; Weihenstephaner Kristall Weissbier är det godaste ölet.

Jag ska aldrig bli manager

Efter en kall natt sitter jag och huttrar i köket med datorn och flingor med mjölk. Jag väntar på att Kirsi ska ringa så att jag vet om jag ska åka till skolan och hämta ut tentan - den värsta i sitt slag. Jag vet att jag är underkänd, men jag vet inte hur det ska ordnas. Jag hoppas att läraren har något förslag för jag måste ha mina poäng med mig hem.

Hur kan det vara så kallt, det ska ju vara sommar?!