Ich denke an dich

Och ännu en dag regnade bort. Tack och lov finns mitt favoritte hemma och ett Wii att fördriva tiden med. Annars har tankarna mest gått till mamma. Jag tänker på dig och önskar att jag inte var så långt borta.

Eftersom jag har flyttat bloggen ville jag ta med mina gamla inlägg;

2007.02.28 - Jakten

Ömma fötter, ont i benen, armarna, ÖVERALLT. Så är det att upptäcka en ny stad, så är det att gå flera kilometer i fel riktning i jakten på Kaufhaus Des Westens - europas näst största varuhus efter Harrod's. Efter att ha gått långt långt långt på Kufürstendamm med den ena lyxaffären efter den andra frågade vi en dam var KaDeWe låg. "Åh, det är långt dit och i andra riktningen! Det tar MINST 40 minuter att gå dit, men ta buss 29!". Varuhuset låg alltså i den riktningen vi kom ifrån. Efter att ha åkt bussen tillbaka till den plats vi kom ifrån visade sig att det bara var ett par minuters gångväg från vår utgångspunkt, fast ÅT ANDRA HÅLLET. MEN, vi hittade det i alla fall. Sju våningar med hur mycket lyx, glamour och butiker som helst. Efteråt tog vi en kaffe och åkte hem eftersom nästan hela dagen hade gått.

Just nu orkar jag inte mycket mer än att sitta i soffan, slötitta på TV och kolla upp diverse Berlinband på MySpace. Den 30 mars vill jag gå på konsert och imorgon vill jag sova ut och äta en god frukost.


2007.02.27 - Krigszon neutral

Det var krig i mitt huvud i natt. Nära och kära blev skjutna. Nu har det lagt sig. Det har varit en stillsam dag. Eftersom vi är vakna om nätterna kommer vi sällan upp före halv elva. Idag var klockan närmare halv tolv. Det är fortfarande gråmulet här fast med solen som tillfälligt avbrott emellanåt, därför kändes det okej att vara inne mest hela dagen och städa och tvätta. Nu luktar det rent överallt och dammet ligger inte längre hopat under soffan och i hörnen. I eftermiddags firade vi med starkt mörkrostat och välsmakande kaffe.

Imorgon är en ny dag med förhoppningsvis mer energi. Tills vidare lyssnar jag vidare på nyupptäckt musik (jag ser otroligt mycket fram emot att lära mig mer om det inhemska musiklivet och vårens kommande spelningar!) och tröttar ut mina redan värkande armar med lite mer Wii.


2007.02.26 - 3 nationer på 1 dag

Det är lika grått och regnigt i Berlin idag, men det hindrade inte Marcus och mig från att se oss om. På förmiddagen gick vi till Frankfurter Tor och köpte endagsbiljetter och åkte till Tempelhof. Inte för att flyga utomlands, men likväl för att få oss en dos av annan kultur som varit lite av dagens tema. Vi tog oss till IKEA, inte för "hemlängtans" skull, utan för att det saknas en del köksgrejer här i lägenheten. Eftersom det var runt lunchtid bestämde vi oss för att äta där. Svenska köttbullar klarar tyskarna av tydligen, men hantera lingondricka är uppenbarligen inte deras starka sida då de hade kolsyrat den. Såklart sträcker man på sig lite som svensk och menar lite bryskt att; "Såhär ska det inte vara! För jag är svensk och jag VET hur det ska vara". Småtöntigt? Ja, men ändå. Hur som helst fick vi ljus och de köksredskap vi behövde med oss hem.

Efter en paus (det ÄR jobbigt att åka U- och S-bahn fram och tillbaka med en massa folk, och det ÄR jobbigt att bo på femte våningen - enligt svensk räkning - och inte ha någon hiss) hemma åkte vi till Mitte och tittade efter Wiispel på Saturn. Priserna var dock inte anpassade för våra plånböcker så vi gick från Saturn tomhänta. För att få ut något av vår regninga eftermiddag gick vi till DunkinDonuts och drack kaffe och jag åt en Schwartswälder Kirsch-muffin (namnen är dock inte lika amerikanska som varumärket DunkinDonuts). Kaffet var det blaskigaste jag någonsin druckit, till och med värre än på de tyska caféerna. Ändå kostade ett paket med exklusivt DunkinDonutskaffe €7!

Efter vår fika gick vi till gallerian på Alexanderplatz, eftersom vi tidigare har sett att de har en välsorterad mataffär. Och välsorterat var det. Allt från japanskt godis (och då menar jag inte japanmix som finns bland naturgodis i vilken ICA jourbutik som helst) till italiensk sylt. Såklart var vi tvungna att köpa med oss en påse Jellybeans hem som tog slut under Wer wird Millionär? SÅ, summa sumarum av måndagen den 26 februari 2007; från Sverige till USA på bara några timmar. Inte konstigt man är trött.


2007.02.25 - Here in the east side

Grått och regn. Det är så det är här idag. Men till skillnad från hemma i Sverige är det inga minusgrader. Det är snarare tio grader varmt - som vår. Sitter nu och lyssnar på Damero (en av skivorna jag fick i inflyttningspresent) och dricker mitt favoritte. Tänker på farmor och på hennes 80-årsdag. Grattis farmor. Jag tänker på dig.
Idag har det varit loppis på vår gata som det verkar vara varje söndag. Det fanns otroligt mycket LP-skivor och jag önskar att vi hade haft en spelare. Jag hittade ett par fina halsband och ett par gamla Diorglasögon men orkade inte handla. Istället gick Marcus och jag en promenad och sprang på ett mysigt litet café, Kaffeeladen, ett stenkast från vår lägenhet. Dessutom var det rökfritt, något som inte hör till vanligheten här. Det var härlig vårkänsla i luften, trots att det är gråmulet idag, och vi hade nog suttit ute om det inte var upptaget. Vi drack varm choklad med kokossmak som var toppad med grädde - otroligt gott. Sen gick vi vidare mot Kreuzberg och East side Gallery. Vår promenad blev cirka sju kilometer lång. Det går inte att beskriva vårkänslan ordentligt! Trots att det är regnigt utanför just nu, är känslan så bra. Jag vet inte om det är på grund av Damero och mitt goda te. Eller så sitter känslan från Sonnenalle kvar sen igår. En film ni, mina vänner, inte får missa.


2007.02.24 - Frühling in Berlin

De senaste två dagarna har varit lugna i jämförelse med dagarna innan. Både fötter och sinne behövde lite ro - så måna intryck, så många promenader. Det var härligt vårväder (dock lite kallt) så vi gick en promenad i vårt eget kvarter och fotograferade och filmade lite.

På eftermiddagen försökte vi leta upp ett café, vilket inte förekommer på samma sätt som i Sverige. Vi hittade ett ställe i hörnet vid Rigaer Straße som var billigt men ganska skabbigt. Vi fick i alla fall vårt kaffe. Däremot hade de flesta affärer med fina vykort stängt, så planen om att sitta på café och skriva kort till nära och kära sprack.

Om en stund är det tyska Idol på RTL och jag ska luta mig tillbaka i soffan med te och Trolli-godis. Att komma till storstan tar på krafterna.


2007.02.23 - Intro

Så, jag beslutade mig alltså för att börja skriva en blogg. Bloggen kommer alltså att vara till för att ni, mina vänner, ska kunna läsa om vad som fyller min vardag i Berlin, men också för att jag själv vill ha ett samlat ställe för tankar och intryck. Håll till godo och kommentera gärna.

För er som inte vet kommer jag att vara i Berlin under minst ett halvår, då jag kommer att läsa min sista termin av medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet. Jag bor tillsammans med min kille i en etta i östra Berlin, på en gata som angränsar till en av Berlins bästa pubgator. Stadsdelen heter Friedrichshain. Lägenheten ligger på femte våningen i ett gammalt hus utan hiss och höjden till taket, de gamla handtagen och det knarriga köksgolven viskar om att huset är gammalt. I annonsen stod det Altbau.

Idag har jag varit i Berlin i precis en vecka. Mina sju första dagar har varit fyllda med mycket nya intryck och ömmande fötter. Det har tagit på krafterna att hela tiden mötas av så mycket nytt och stadens storhet, att jag har slumrat till i soffan omkring 21.30 på kvällarna. Fötterna värker konstant, men det har varit värt det. Det var pappa och hans sambo som hjälpte oss hit i fredags för en vecka sen. Eftersom pappa har varit här en del var det en trygghet att ha honom med. Första dagen vi vaknade upp i Berlin vandrade vi runt och räknade ut, på kvällen när vi kom hem, att vi hade gått en och en halv mil. Den dagen kunde vi bocka av Alexanderplatz, Brandenburger Tor och ett par ställen där vi antingen fikade eller åt lunch. Sedan dess har vi hunnit med en del.

Innan vi flyttade hit hade jag kontakt med en bekant på tidningen jag skriver för. Han bor också här. Han hjäpte oss en del med lägenheten och har stått till tjänst vid flera tillfällen. I måndags kom han förbi, oanmäld, och lämnade en stadskarta, några skivor och en bok om Berlins bästa sevärdigheter. Och dagen efter tog han oss med på en rundtur i stan. Även igår var vi och fikade på ett ryskt café i Prenzlauer Berg och det har gett otroligt mycket att få se delar av stan med hjälp av någon som bott här i nästan tre år. Efter vår fika tog jag och Marcus oss till Egyptiska muséet, då de statligt ägda muséerna har fritt inträde en stund på torsdagskvällar. Det var ett otroligt stort museum och det var intressant att se statyer och avbildningar från tusentals år före kristus. Jag gillar museum, och jag vet vad vi kommer att sysselsätta oss med kommande torsdagar. Tydligen finns det ett intressant filmmuseum på Potsdamer Platz och en utställning om Christian Dior från tidigt 40-tal skulle tydligen också öppna. Jag tror att jag slipper vara sysslolös.

Annars är allt ganska nytt. Berlin är en stad stor som Blekinge. Det är annorlunda att bo utomlands och att inte till fullo behärska språket. Det är med spänning jag ser fram emot det här halvårets alla upplevelser.