Tankar om nätterna

Just nu önskar jag att jag vore släkt med pojken med Guldbyxorna. Eller att jag bara hade hans byxor. CSN har fortfarande inte fastsällt datum för utbetalning av studiemedel och det börjar gå mig på nerverna att inte ha en egen plånbok att rätta mig efter.

Annars är det 18 grader i Berlin och i förmiddags fick vi ta av oss våra jackor när vi var ute och åt glass. Uteserveringarna är redan överbefolkade på Simon-Dach Straße. Det var sant som de sa, våren brukar ta Berlin med storm.

23:20
Ytterligare en kväll sitter jag uppe sent. Jag vet inte hur det har kunnat bli såhär, jag som alltid varit en morgonmänniska? Jag sover bort hela förmiddagarna och missar således den klara morgonsolen och också känslan av att sitta i köket och äta frukost och veta att jag har en hel dag framför mig. Det är dags att vända tillbaka allt nu.

Marcus sitter vid datorn och läser tysk grammatik medan jag sitter här, dricker te ur min nya kopp och har precis lärt in några nya ord. Kan man inte bestämd artikel kan man inte heller ordet. Därför vet jag att det heter die Gabel(-n) och inte das eller der Gabel. Just die Gabel är en såndär typisk skolglosa som var en av de första man lärde sig, men också en av de första jag glömde bort. Jag ska börja med att lära in några glosor varje dag. Ett ord från A-Z varje dag, det borde vara en bra början. Efter att ha varit så gott som "ledig" sen i julas känns det som att hjärnan förtvinar (Herregud, jag har bara dragit benen efter mig sen i julas! Okej, jag har packat-packat-packat, flyttat till Skåne, flyttat till Berlin också. Men i alla fall!).

Det är även dags att jag börjar med nya vanor vad gäller andra saker med. Inte bara med att lära mig ord. Jag har på något sätt kommit ur gängorna och måste verkligen hitta tillbaka igen.